Idag var jag och berättade indiska berättelser i årskurs 1 i en skola i Kortedala. Efter berättelserna, inför en lek, frågade jag om någon kom ihåg hur Ganesha skapades. En pojke från Somalia började då fokuserat och utan att knappt andas berätta. Han berättade och berättade och återberättade effektivt båda historierna, rakt av. Helt fantastiskt! Jag var full av förundran och satt förmodligen och gapade. Men efteråt när jag pratade med hans lärare och hon berättade att han kom till Sverige för ett år sedan blev jag chockad. Ett år sedan! Han har lyssnat på berättelser förut det är en sak som är säker. När jag åt i bamba kom han och stod vid bordet jag satt vid och ville höra fler berättelser! Vilken tur att han och andra barn kom hit till oss Sverige.
- Varför det är roligt med muntligt berättande
- Tre sätt att tänka kring berättande och berättelser