”Zeus och Hermes bestämde sig en dag för att besöka jorden för att undersöka människornas medmänsklighet. Som flyktingar, utkastade, ensamma i kylan, knackade de på och bad om husrum och mat. De förvisades från flera hus innan de till slut kom till det gamla paret Filimon och Baucis. De levde fattigt och eländigt men bjöd med tillförsikt gästerna av sitt nödtorft. När så glasen återfylldes med vin så fort de druckit ur så förstod det gamla paret att de gästats av Gudarna. De beklagade sig och sade sig vilja döda den enda hönan de hade för att kunna bjuda på något bättre men Zeus stoppade dem och sa att de nu på grund av sin medmänsklighet fick möjlighet att önska sig vad de ville. Då önskade de sig att slippa uppleva en uppslitande separation och att få dö tillsammans. Och där de till slut begravdes planterades en ek och en lind vilkas grenar växte och slingrade sig i varandra.”

Berättelsen finns i Ovidius Metamorfoser för den som vill ha mer kött på berättarbenen.