Det är så märkligt vad en berättelse kan göra. En berättande lärare som jag blir formligen söndertjatad på rasten, i korridoren eller i bamba. ”Snälla berätta en till!” Jag har lovat mig själv att alltid försöka berätta en saga när någon ber mig om det. Det är ju lite knepigt när man sitter och egentligen vill äta i bamba men ok jag får skylla mig själv. Så jag berättade en historia om den smarta tuppen som lurar räven att be en bordsbön innan han tänker äta upp tuppen som då smiter förstås. När jag hade avslutat historien och återvände till min tallrik vill de genast höra en till. Kanske de här barnen är rika och mätta på många sätt men en stunds fattigmansbio i bamba verkar vara något de här barnen behöver. En stund där fantasin har sin fulla rätt att skapa egna bilder både för lyssnare och berättare. Här och nu, där och då samtidigt och tillsammans. Som ett barn sa en gång: ”Det är precis som på riktigt”. Berättarstunden är på riktigt!